bara för att

Så var det helg. Äntligen, äntligen, äntligen. Bara tre hemska veckor kvar till praoen, grymt skönt (att praoa alltså). På tal om praoen så känns det som jag skämt ut mig rätt rejält. Egentligen så är jag inte så känslig men det här var usch-usch-usch. Såhär var det (måste ta den långa storyn):


Jag hade skrivit  mitt namn och målsmans namnteckning (alltså jag hade hade inte skrivit målsmans namnteckning höhö)  på min praolapp. Sedan lämnade jag den till chefen på Åhléns caféet där jag ska praoa. Jag kom tillbaka tre dagar senare för att få höra att hon tappat bort den. Jippie.
Så jag fick komma tillbaka med en ny praolapp som hon sedan fyllde i när jag såg på. Sedan lämnade jag in den till vår praoansvariga lärare via en grön postlåda.


Sedan händer det uschiga. Jag hade inte skrivit namn på den nya lappen och inte heller målsmans namnteckinng. Så Helene (som praoansvariga heter) hade gått ut med lappen till ALLA LÄRARE I HELA ÅTTAN  som sklle fråga eleverna i klassen om lappen var deras. Lappen var kopierad liksom där all info stod, att jag inte får bära smink till exempel. I o för sig så visste ju ingen att lappen var min, men ändå.
Nu kommer man få höra kommentarer som: "Ojojojdå, så tokigt det kan bli" eller "Ja, nästa gång kommer du nog ihåg att skriva namn!"